Första målningen (bild ett) är signerad 1795 av Hovmålaren Pehr Anders Liedström och bild två av mig idag 7 sep. 2017, 222 år senare.
Båda bilderna är detaljer av målningar i akvarell med silver- och guldblad och fungerar som underlag för Serafimersköldar.
P-A Liedström målade ett 30 tal Serafimersköldar under sina ca. 9 år som vapenmålare av Serafimersköldar.
Det är mycket spännande att tänka: att vi fortfarande i dag använder i princip samma verktyg dvs. penna, tunna penslar och förstoringsglas som P-A gjorde då.
Materialen har förändrats över tid men konstnärskapet och hantverket är nästan samma.
Tidens tand gör sitt till och spår av oxidation och det färgade metallimmet syns tydligt i bild ett.
Idag använder jag aluminium i stället för silver för att undvika oxidationen och färgerna som kan krypa fram är vanligtvis rött för guld och blått för silver.
Det svåra med denna teknik är att silver och guld läggs sist ovanpå färgen.
Vatten färger fäster nämligen inte på metall och det är inte möjligt att måla över metallen med täckande färg, varje detalj måste planeras före att metallen ska läggas.
Det spännande med dessa två bilder är att de är två konstnärer som har tolkat samma heraldiska vapen och resultatet är ändå så olika.
Vapenskölden som tolkats är Folkungaättens vapensköld som normalt placeras i fält två i de svenska Kungliga vapensköldarna.
Det är just detta som gör heraldiken till en levande konstform och svårigheten ligger i att förena tradition, heraldiska regler och nutidens ”uttryck” med den konstnärliga friheten.
Jag kan bara ödmjukt konstatera att P-A troligen försökte göra just det och det är precis vad jag tänker i dag 200 år senare.
Bild ett är från arkivet på KMO och är en detalj från Konung Gustaf IV Adolf vapenmålning.
Bild två är en av mina tolkningar av Folkungaätten och kanske kommer ni att få se just detta lejon i nästa års Serafimersköldar.